Beredningsmetod av spandex

Framställningen av spandex innefattar i allmänhet tre steg: Prepolymerisation, kedjeförlängningsreaktion och spinning. Beroende på spinnmetoden kan den delas in i följande fyra typiska processer:

Torrspinning: Den tidigaste och mest använda industriella metoden. Polyuretanprepolymer löses i DMF eller DMAc och lösningsmedlet avdunstas i varm luft genom en spinndysa och stelnar till filament. Dess produkter har hög hållfasthet och god spänst, lämpliga för produktion av fina denierfibrer.

Våtspinning: Lösningen sprutas in i en vätska som innehåller ett koaguleringsmedel för att bilda filament. Fiberstrukturen är enhetlig och töjningen är hög, används ofta för medelstora och grova denierfilament.

Smältspinning: Inget lösningsmedel används, vilket resulterar i låg energiförbrukning och låg förorening, lämplig för termoplastiska spandexsystem med god termisk stabilitet.

Reaktiv spinning: Polymerisationsreaktionen fullbordas under spinningsprocessen, vilket resulterar i hög reaktionseffektivitet. Under senare år har det använts flitigt i utvecklingen av nya miljövänliga processer.

Under de senaste åren har gröna syntesvägar blivit en forskningshotspot, som att använda isocyanater med låg-toxicitet (HDI, IPDI) och förnybara polyoler för att minska VOC-utsläppen [9].